Blankning

Blankning (engelska: short selling) är en ekonomisk term som innebär att man säljer finansiella instrumentsom till exempel aktier som man inte äger. Det är i princip motsatsen till ett vanligt aktieköp. Man lånar aktier av ett institut, som en fond eller motsvarande, och säljer sedan dessa vidare på värdepappersmarknaden. 

Vid en senare tidpunkt köper man tillbaka aktierna, förhoppningsvis till ett lägre pris vilket därmed ger en vinst, för återlämning till den som ursprungligen lånade ut aktierna. 

För att blankning skall ge stor avkastning krävs ett stort kapital att blanka med. Det kan för en privatperson vara osäkert att blanka då man blir skuldsatt ifall aktien stiger.

Denna typ av spekulation i kursfall är för närvarande tillfälligt förbjuden i ett fåtal bankaktier i vissa länder.

Efter finanskriserna under sensommaren 2008^[2], började även svenska politiker att diskutera fenomenet. Finansminister Anders Borg uttalade sig negativt om blankning och föreslog regleringar för att stävja det hela. Även finansmannen Christer Gardell har gjort ett uttalande i media ^[3] om att blankning bör förbjudas helt enkelt, eftersom förfarandet på tunna marknader gör normala prissättningar ineffektiva.

Idag finns ett antal företag som levererar färdiga konsumentlösningar för den som vill prova på blankning, exempelvis Avanza och Nordnet